Underlag och svårighetsgrad

Sydostleden är en lättrampad cykelled med undantag för vissa mer kuperade sträckor. Leden består till största del av asfalterade bilfria sträckor, men på vissa etapper förekommer grus eller annat underlag.

Det ska vara enkelt och tryggt att cykla Sydostleden och leden är ganska lättrampad och enkel att uppleva för de allra flesta. Leden består till stor del av asfalterade bilfria sträckor, men på vissa avsnitt är underlaget grus. Du kan se i kartguiden eller i planeringsverktyget vilka sträckor som är asfalterade. Du behöver ingen speciell cykel när du cyklar Sydostleden, men den bör kunna användas på grusat underlag och några växlar underlättar topparna. Cykelväska för packningen eller fikapausen samt cykelhjälm är också bra att ha.

Sydostleden är relativt flack och lätt led att cykla. Men allt är ju relativt och om vi jämför Sverige med Nederländerna så är sträckningen mer kuperad och varierad i höjd, speciellt i de södra delarna, där det finns några partier som har en stigning kring 50-75 m.

Sydostledens högsta punkt, drygt 200 m ö h, är vid vattentornet (Ekotemplet) i södra delen av Växjö. Därefter går det sakta men säkert utför. Höjdskillnaden per km, 200 m höjd på ca 100 km, är dock liten och därför är höjdskillnaden till Karlshamn och havet knappast märkbar. Varken från norr till söder eller tvärtom.

Sträckan från Karlshamn via Sölvesborg, Kristianstad, Åhus och söderut till Juleboda är det nästintill havsnivå och utan några större skillnader i höjd. I Kristianstad passerar cykelleden Sveriges lägsta markpunkt 2,41 m u h.

Mellan Juleboda och Maglehem är det ca 40 m höjdskillnad, vilket från norr till söder kan upplevas som mer jobbig. 

På vägen Vitaby – Kivik toppar höjden på ca 120 m ö h, vilket innebär att om man kommer från Kivik, nära havet och cyklar mot Vitaby så är ”toppen” mer jobbig att passera.

Söder om Kivik går cykelturen på en platå ca 90 m ö h, vilket innebär upp- och nedförsbacke både från norr och söder eftersom start/målpunkt Simrishamn är nära havsnivå.